Bloggar

I huvudet på en Viryayogalärare
Följ Helles blogg här: viryayogateacher.wordpress.com

Jag är oerhört glad att få sprida lite glädje över Viryayogavärlden genom denna blog. Vår tanke (min och Jossans) är att kunna belysa hur vardagen som Viryayogalärare ser ut, vardagliga yogatankekorn, anknytningar till filosofi, nyheter inom Viryayoga och mycket mycket mer! Jag hoppas att bloggen kan bli en möjlighet för oss att mötas över diskussioner kring teman, vilket för många känns som en extra utmaning.

Lite om mig: 4 döttrar, yogat sedan 2000, till en början mest som alternativ till stretching parallellt med andra idrotter men sedermera tog yogan överhanden. Kom i kontakt med Viryayoga 2007 med Tv4 Äntligen Hälsa – Yoga, där Josephine, Helena & Åsa klev rakt in i mitt vardagsrum och tog mig som mammaledig med storm. Sedan har det varit Viryayoga för hela slanten. Viryayoga passar en latmask som mig, det kände jag direkt att jag behövde den gången det begav sig, var en rolig och genomtänkt yogaform med fokus på både att göra gott i kroppen, att inte göra onda delar värre med tydligt inslag av filosofi.

Jag gick lärarutbildningen 2010 i Höllviken, och har parallellt med utbildningen haft klasser på Lunds Yogaskola. Har just gått Viryavinyasa, enligt många Viryayogisar den kanske allra bästa fördjupningskursen. Jag är oerhört intresserad av hur yoga kan förbättra resten av livet, inte bara träningsmässigt utan även som stresshantering, förebyggande av sjukdom och hantering av kär vardagsproblematik. Är det någon som fått konkret hjälp av Viryayoga att lösa livspusslet, är ni mer än välkomna att höra av er!

I am very pleased to spread som happiness over the Virya Yoga World in doing this blog. Our aim is to pinpoint how the everyday live for a Viryayoga Teacher can look like, Yogic everyday thinking, philosofical stuff, news from Josephine Selander and so much more. A thought is to use the blog as a thematic workplace, a possibility to discuss themes, which I know is a tricky thing (but still so important) for most ViryaYoga Teachers. Enjoy!

Namaste,

Helle

Vad händer under en yogalärarutbildning?
Följ Alexandras blogg här: kambler.alltomyoga.se

Nu närmar den sig, viryayogalärarutbildningen. Jag har länge velat gå en yogalärarutbildning. Snart står jag där, framför Josephine Selander och kompani. Nu är jag nervös. I sex år har jag berättat och visat vad folk ska göra under en vinyasa klass och snart är det dags att bli elev igen.

Jag visar mig osminkad
Att klä sig i en roll och leverera efter det jag lärt är enkelt. Hur mycket jag än älskar rollen,
med alla förberedelser och viss nervositet inför varje klass går jag in, gör det jag ska och går
hem, förutsägbart och inget krångel. Nu kliver jag in i något nytt, och klär av mig rollerna,
visar mig osminkat inför folk som jag inte känner på en arena som är ny.

Helheten är viktig
Jag har alltid haft en skräckblandad förtjusning inför nya utmaningar. Jag började bekanta mig med Anusara och Virya yoga för ett par år sedan. Bara det att ta med mig de små men viktiga tekniska detaljerna till mina klasser och förmedla dem var ingen lätt match. Än mindre var det förståeligt vad jag höll på med när jag började bli filosofisk på klasserna. Det var jag ändå van vid från andra typer av grupper jag jobbade med. Jag förstod ganska snabbt att det nog var bäst att få grepp om helheten om jag skulle fortsätta med det här.

Bortom prestation och förväntningar
Att som lärare, lära om, modifiera gammal kunskap eller kanske till och med behöva brottas med nya synsätt har jag varit med om förr och det är en nyttig utmaning, alltid obekvämt, om än lättare för varje gång. Det blir däremot angenämt att integrera viryayoga. Jag känner att den fyller upp ett tomrum som jag många gånger upplevt gapat stort inom yinyasayogan där jag kommer ifrån. Det är pirrigt det här. Jag får påminna mig om att tänka bortom prestation och förväntningar, att detta stora åtagande är för min skull och i förlängningen är det mitt redskap att förbättra världen med.

Det blir en spännande och självrannsakande resa!
Det kittlar inombords av nyfikenhet. Vad nytt ska jag lära mig, vilka kommer att vara där? Vad kommer vi att prata om när vi äter lunch tillsammans? Jag tänker på några uppmuntrans ord som Josephine delar med sig av till oss elever – ge varandra stöttning och kärlek.

Det känns tryggt att träda in i ett sällskap med den uppmaningen.

Namastê

Alexandra