Häromdagen läste jag (Josephine) en reflektion angående yogafilosofi, där frågan löd ungefär: ”Vad spelar det för roll att ha koll på yogans historia, om man inte kan använda det i vardagen?” Jag tycker att det å ena sidan ligger någonting i det: vad finns det för poäng att rota runt i historien, om vi ändå inte har någon nytta av det i verkliga livet? Å andra sidan: kan inte kunskap om yogans förflutna ge oss viktiga perspektiv och hälsosam distans till det vi gör?
Personligen tycker jag att mycket av det som dyker upp i yogans historia och filosofi dels är spännande. Dels kan skänka tröst i livets vindlingar.
Vi var ett gäng som gav oss iväg för att utforska vad som kan ses som starten för den moderna yogan. Och det blev en liten ”road-movie” i åtta delar, där vi stöter på sådant som man kanske inte först associerar till den moderna yogan: gamla sanskritälskande britter, hinduer som ville modernisera hinduismen eller teosofer med högtflygande idéer. Och sist men inte minst: det mediala fenomenet Swami Vivekananda.
Haka på vår resa ner till sydspetsen i Indien och på vår jakt efter den moderna yogan.