Yoga har under fler årtionden använts som en del av mindfulnessbaserade psykologiska behandlingsmodeller. Tanken har varit att använda en fysisk yogapraktik som ett sätt att öka medvetenheten om känslomässiga och fysiska upplevelser. Även om forskningsöversikter av oberoende forskare pekar på behovet av mer forskning av högre kvalité för att undersöka effekterna av yoga för depression och ångestsyndrom, finns det gott om vetenskapligt stöd för fysisk aktivitet som behandling av dessa tillstånd. Hathayoga i allmänhet och Viryayoga i synnerhet är att betrakta som en form av fysisk aktivitet.
Trots det växande vetenskapliga stödet för fysisk aktivitet som behandling av depression och ångestsyndrom går implementeringen långsamt. Behovet av kliniker med kunskap om fysisk aktivitet i psykologisk behandling ökar.
En ny pilotstudie i primärvården visade likvärdiga behandlingsutfall för depression och ångest när Viryayoga integrerades i en gruppbehandling som när patienterna fick KBT i grupp utan yoga. Dessutom framgick ett tydligt samband där de som yogade mer hemma också förbättrades mer i deras förmåga att identifiera och beskriva sina känslor, delar av det som inom psykologin kallas för alexitymi. Om vi kan uppnå samma effekter på depression och ångest, men samtidigt få klienter/patienter att röra på sig har de i själva verket fått ett mervärde i form av sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande effekter.