Bhaktiyogans väg mot förening med det gudomliga är genom hjärtat. Bhakti översätts till ”hängivenhet” eller ”kärlek” och man ser det gudomliga (eller det universella medvetandet) som sin älskade. En vis gammal yogi som hette Nâranda beskrev i Bhakti Sutra den sanna bhaktiyogasympatisören som en som ”ser inget annat än kärlek, hör bara kärlek, talar bara kärlek och tänker på endast kärlek”. Inom bhaktiyogan ser man varje levande varelse som en del av det sublima världsalltet och som värda att älskas så som en förälder älskar sina barn. I Bhagavad Gitâ symboliseras den ultimata bhaktiyogiin av guden Krishna, vars grundsten i andlighet är kärlek.