När jag var liten brukade min mamma påminna mig att det inte var ok att ljuga. Men ganska snart upptäckte jag att hon inte alltid höll sig till fakta, och hon lärde mig att ”vita lögner” var acceptabla.
I den postmoderna eran har ju det här med sanning kommit att ifrågasättas. Hur bedömer man att något är ”sant” eller ”falsk”? Är inte det relativt? Och som ett brev på posten väcks en motsatt önskan om att kunna bestämma hur saker och ting ”är”.Det andra steget i yama (att leva disciplinerat och etiskt), är satya. Här dryftas sannfärdighet och frågan ställs hur vi lever i linje med vad som är sant för oss.