”Tacksamhetsdagbok”. Det är en av övningarna på yogalärarutbildningen på Nordiska yogainstitutet. Det fina med den dagboken är att den inte behöver vara innovativ. Man kan vara tacksam för samma sak, samma situationer, samma människor om och om igen. Kruxet är kanske att uppmärksamma det som vi kanske tar för givet, och vara tacksam för det.
Här kan det vara intressant att påminna sig om att Epikuréerna för ungefär tvåtusen år sedan definierade lycka som frånvaro av smärta. Skiftar vårt förhållningssätt till ”tacksamhet” om vi har den tanken i bakhuvudet?
Tacksamhet, eller santosa, är den andra delen i niyama: hur vi är gentemot oss själva.