Tänk dig: Du är obekant med yoga.
Du kliver in på en yogastudio för första gången.
Doften som du möts av har en söt arom av rökelse och musiken bär toner från fjärran. I mitten av studion står en stor staty av en hinduisk gud med hundra armar, och under statyn finns lite blommor, kristaller och brända trästycken. Yogaläraren pratar med mjuk röst om företeelser från Indien och nämner namn på sanskrit. Innan yogaklassen sjungs ”aum” i korus med handflatorna framför bröstet som en bedjande gest. Yogadeltagarnas ögon är slutna.
Du undrar: har jag hamnat i ett religiöst sammanhang. Eller?
Den här tankeleken blir sannolikt avlägsen för dig som är bekant med yoga. Alla vet ju att det är typ så här som en yogastudio är pyntad. Och alla vet att det är så här man gör när man yogar, utan att ens komma på idén att det skulle vara något religiöst. Men kommer man till en yogastudio utan att känna till de estetiska markörerna som yogan ofta är förknippad med, så kan yogans förpackning te sig som religiös.
Men är då yogan en religion?
För att bena ut det, måste vi dels fundera vad vi betraktar som religion. Dels ta ett skutt bakåt i tiden.
Vi börjar med begreppet religion. Vanligtvis utmärker en religion att man tror på en gudom som har förmåga att rädda eller frälsa människan. Alltså en utomstående kraft som människan genom ritualer, böner eller offer hoppas kommunicera med. Och så brukar det finnas en slags urkund: en text som folk håller sig till och som fungerar som rättesnöre hur man ska leva. I Indien hade man olika typer av traditioner, med olika praktiker och ritualer. På 1800-talet ville bengalen Ram Mohan Roy reformera indisk religion enligt brittiska mått, så att de indiska religionerna i någon mening blev jämförbara med kristen religion. Mohan Roy tog kort och gott ordet ”hindu” och lade till ”ism”. Hinduismen var ”född”.
Ok då hoppar vi bakåt i tiden. Närmare till tusen år före vår tideräkning.
Då, på den Indiska subkontinenten, var det prästerskapet – brahminerna – som var tongivande vad gällde människors kontakt med gudarna. De organiserade offerritualer för hela slanten. Därför brukar man kalla religionen under den här tiden för ”brahmanism”. Men en del reagerade kritiskt till de här hierarkiska offerceremonierna, som ofta tog veckor att utföra, och som brahminerna skulle ha betalt för att göra, och istället drog folk sig undan de religiösa praktikerna påhejade av prästerna. Så vad gjorde man? Jo, en slags tidig gröna-vågen-manöver. Folk flyttade bort från städerna och ut till skogen till vad som kallades ashram, eller ”skogsuniversitet” och började fundera på mer existentiella frågor som ”Vad kommer vi ifrån” och ”Varför”?
Här klurade man på de frågor som blev en slags grund for yogans olika filosofier. Tankarna präntades ner i de vediska texterna Upanishaderna (ungefär 600 före vår tideräkning), och det ”nya” i resonemangen är att alla har en kärna – atman – som är i relation med världsalltet – brahman. Du kanske kommer ihåg berättelsen om unge Svetaketu, där hans pappa lanserade det vilda idén att pojken hade en skärva av universum inom dig.
Så man kan säga att miljön där yogan utvecklades var snarare filosofisk än religiös. Men det är först omkring år noll som yogan ”officiellt” blir en filosofi. Vad hände då?
(Ja, det här är en cliffhanger till nästa del: ”Är yogan en religion del 2?”)
Text: Josephine Selander
Om Josephine:
Josephine är grundare till Nordiska Yogainstitutet och initiativtagare till viryayoga och rehabyoga. Hon doktorerar i historia om hur buddhistiska praktiker implementerats i psykologin under 1900-talet, och har skrivit akademiska artiklar i ämnet och flera böcker om yoga, filosofi och psykologi. Senast: Filosofi som terapi: verktyg för levnadskonst.
Vill du att Josephine föreläser eller håller workshop? Välj här bland över tjugo olika uppslag.
Ref:
– Flood, Gavin, An introduction to Hinduism, Cambridge Univ. Press, Cambridge, 1996
– Sutton , Nick, Vedas and Upanishads, Oxford Centre for Hindu Studies, 2010
– Samuel, Geoffrey, The origins of yoga and tantra: Indic religions to the thirteenth century, Cambridge University Press, Cambridge, UK, 2008
Om bloggen “Filosofi med Josephine”.
Och här har du alla inlägg.
