En fråga som många av oss yogautövare ställer oss är: Hur gammal är yogan egentligen?
För att kunna svara på den frågan behöver vi först bena ut vad som menas med yoga. Är det de fysiska positionerna som är yoga? Eller är det meditationsövningarna? Eller är det kanske själva namnet som definierar yoga?
Om vi kommer överens om att det är meditationspraktikerna som definierar yogan, så har vi ett spännande spår att utforska.
Du har säkert hört att yogan är typ 5000 år gammal. Ok, gjorde man yoga moves då? Hunden? Krigare? – Inte riktigt. Men mediterade man då? – Nja….
Ju längre tillbaka man går i historien, desto mindre vet man. Och för att förstå vad som hände för 5000 år sedan, har vi framför allt arkeologiska artefakter att tillgå. Det vill säga: inte så mycket skrivet, precis.
När man refererar till att yogan har många tusen år på nacken, så lutar man sig tillbaka på utgrävningar i Indusdalen (det som idag är norra Indien och delar av Pakistan) som gjordes på 1920-talet. Då rafsade man fram fynd i staden Harappa och Mohenjo-daro. Och det man då hittade – bland annat – var sigill som föreställde figurer som tycktes sitta och meditera. Eller om man ska vara petig: de verkade sitta med korslagda ben. Det ledde i sin tur till spekulationer om vem som satt där och om det kanske var en indikation på att yogiska praktiker (så som meditation) förekom redan för tusentals år sedan.
En teori som satte i gång gissningen om yogans uråldriga rötter var att man tolkade figuren på sigillen som guden Rudra: ”för-guden” till guden Shiva. Senare kom Shiva att bi betraktad som yogans gud, och symboliserade medvetenhet och tomhet. Kunde det alltså ha varit så att Shiva fanns på tapeten för flera tusen år sedan?
För det spännande med de här utgrävningarna var att man kunde datera att Induskulturen fick ett abrupt slut 1700 före vår tideräkning (f.v.t). Alltså för nästan 4000 tusen år sedan. Och om en kultur tar slut ett visst datum, så kan man ju fundera på hur gammal den här kulturen egentligen var. Hade det som man tolkade som meditationspraktiker funnits kanske tusen år i Indusdalen? Ja, då blir ju yogan nästan femtusen år gammal. Eller hade Induskulturen funnits ännu längre? Tvåtusen år? Tretusen år?
Tanken hisnar.
För den som är spekulationslysten (eller som min faster brukade säga: ”Jag bryr mig inte om huruvida spöken finns eller inte. Jag skulle ändå tycka att det var intressant att träffa ett”), så är det bara fantasin som sätter stopp.
Men om man ska köra det lite träiga spåret –det vill säga det akademiska– så finns det flera problem med att anta att yogan är femtusen år gammal. Framför allt två:
För det första så vet vi inte som de sittpositionerna som avbildas på sigillen ”bara” föreställer en tjomme som sitter på golvet. Eller om det är frågan om någon guden Rudra/Shiva och meditativ verksamhet. Det är i princip omöjligt att veta. Eller som akademikern inom yogaforskning Carlos Pomeda, uttrycker: ”Om det inte finns stolar eller soffor, så sitter de flesta med korslagda ben på golvet.” För det andra så är det svårt att veta hur länge Induskulturen existerade innan den ”lades ner” 1700 f.v.t. Därför blir det kvalificerade gissningar att prata om att – det som tolkas som – meditationspositioner förekom för fem eller sextusen år sedan.
Så inom modern yogaforskning idag ställer man sig minst sagt kritisk till idén att yogan kan spåras tillbaka till Induskulturen. Det är helt enkelt för osäkra fakta.
Nähä. Då är vi tillbaka till ursprungsfrågan: Hur gammal är yogan egentligen…?
Fortsättning följer…
Text: Josephine Selander
Om Josephine:
Josephine är grundare till Nordiska Yogainstitutet och initiativtagare till viryayoga och rehabyoga. Hon doktorerar i historia om hur buddhistiska praktiker implementerats i psykologin under 1900-talet, och har skrivit akademiska artiklar i ämnet och flera böcker om yoga, filosofi och psykologi. Senast: Filosofi som terapi: verktyg för levnadskonst.
Vill du att Josephine föreläser eller håller workshop? Välj här bland över tjugo olika uppslag.
Ref:
– Flood, Gavin, An introduction to Hinduism, Cambridge Univ. Press, Cambridge, 1996
– Pomeda, Carlos, Föreläsningsserie under Anusarayogautbildning, Rom, 2007
– Samuel, Geoffrey, The origins of yoga and tantra: Indic religions to the thirteenth century, Cambridge University Press, Cambridge, UK, 2008