Att yogan skulle vara 5000 år gammal – eller ännu äldre – tycks vara svårt att fastställa.
Eller som min vän Trine som har ett förflutet som arkeolog sade: ”När man ska tolka arkeologiska fynd så hamnar man antingen i vilda-gissnings-träsket eller i redogörelseträsket.” Hur ska man då veta om man är en spekulativ “gissare” eller fantasilös redogörelse-fanatiker?
Den goda nyheten är att så fort vi har skriftsystem att tillgå (under förutsättning att vi kan tolka dem), så blir det genast lite lättare att förstå symboler och tecken. Och nu kommer vi till nästa period som är spännande när vi benar ut hur gammal yogan är. Nämligen Vedaperioden.
En av världens äldsta texter kallas för Vedatexterna. Det är texter som producerades ungefär år 2000 – 1500 före vår tideräkning (f.v.t) i det som idag är nordvästra Indien. Texterna användes framför allt i ritualer, som Braminer (präster) arrangerade. Och det vet väl alla som sysslar med ritualer att det krävs en del fysisk ansträngning? (Eller, man kan ju gissa det i alla fall.) Kontrollera andningen till exempel. Eller kunna koncentrera sig noga på en sak under flera dagar, kanske veckor.
Och det är i vedatexterna som vi ser spår av det som senare kom att bli yogiska praktiker. Andningsövningar (pranayama), djupkoncentration (meditation) eller att sjunga stavelser (mantrasång). Man skulle alltså kunna säga att en startpunkt för yogiska övningar kan spåras tillbaka till ritualerna som beskrivs i vedatexterna.
Dessutom finns det också begrepp, eller koncept, som flimrar förbi i de tidiga vedatexterna som är intressanta för yogans historia. Men då måste vi nog få ett hum om hur de här texterna är strukturerade.
Varför inte börja med frågan: vem skrev vedatexterna? Traditionellt tänker man sig att texterna är information från gudar, som uppfattades, tolkades och skrevs ner av en risher. En rishi fungerade ungefär som en shaman eller medicinman och som ansågs ha tillgång till andliga tecken som ”vanligt folk” inte kunde uppfatta. Och just för att man tänkte sig att veda – som betyder ”kunskap” – kom från gudar, blev språket betraktat som gudomligt. Visste du till exempel att sanskrits skrivsystem heter devanāgarī, där ordet deva, betyder ”gud”?
För dig som är sugen på nördkunskap, så är vedatexterna uppdelade i fyra ”böcker”: Rigveda (“kunskap om verserna”), Yajurveda (“kunskap om offerritualer”), Samaveda (“kunskap om sångerna”) och Atharvaveda (“kunskap om eld-prästen”). De här böckerna är uppdelade i olika delar, eller kapitel. Det första kapitlet i varje bok heter Samhita. Eftersom Braminkulturen (som vedatexterna utgår från) handlade om att komma överens med diverse olika gudar via offerritualer, så handlar just samhitaerna om offer.
Men stopp och belägg! Vad har det här med yogan att göra?
Jo, förutom att just de här offerritualerna inspirerade till att öva sig i metoder som att kontrollera andningen och djupkoncentrera sig (det vill säga sån’t som vi än idag ägnar oss åt på yogamattan), så var det just ”yogakoncept” som dök upp i vedatexterna. Prana (”livskraft”) nämns till exempel i Atharvaveda och där lanserades idén om att allt har en slags livskraft. En livskraft som kan styras med olika yttre praktiker, som till exempel andningen
Ordet yoga var ett annat begrepp som präntades ner i Rigveda. Frågan är då: vad var det för yoga som man pratade om i Rigveda? Håll i dig. Vi vet inte. Det enda som vi kan utläsa av texterna är att ”yoga” verkar betyda ”praktik” eller ”övning”. Men exakt vad det är för praktik är oklar. Förmodligen handlande det just om koncentrations- och andningsövningar.
Vad tycker du? Är det här vid den braminska tiden som vi ska sätta startdatumet för yogan? Räcker det med att själva ordet ”yoga” dyker upp för att vi ska rösta för att yogan började för drygt tretusen år sedan (alltså ca 1500 år f.v.t)? Eller vi vill vi få fatt på en tanke eller filosofi först?
Låt oss fundera vidare på saken, och haka på till sista delen av ”Hur gammal är yogan?”
Text: Josephine Selander
Om Josephine:
Josephine är grundare till Nordiska Yogainstitutet och initiativtagare till viryayoga och rehabyoga. Hon doktorerar i historia om hur buddhistiska praktiker implementerats i psykologin under 1900-talet, och har skrivit akademiska artiklar i ämnet och flera böcker om yoga, filosofi och psykologi. Senast: Filosofi som terapi: verktyg för levnadskonst.
Vill du att Josephine föreläser eller håller workshop? Välj här bland över tjugo olika uppslag.
Ref:
– Flood, Gavin, An introduction to Hinduism, Cambridge Univ. Press, Cambridge, 1996
– Sutton , Nick, Vedas and Upanishads, Oxford Centre for Hindu Studies, 2010
– Samuel, Geoffrey, The origins of yoga and tantra: Indic religions to the thirteenth century, Cambridge University Press, Cambridge, UK, 2008